Redaktionellt

Blogg

Populärhistoria: vi tar en aktuell svensk debatt och ser när landet redan gått igenom den. Nyaste först.

  • Vaccin mot desinformation

    Vaccin nr 1: ”Jag har en hemlig promemoria”

    Ett av valrörelsens mest seglivade knep bygger på ett dokument som ingen har sett. I Sverige 1977 fanns promemorian på riktigt och var äkta — ändå lämnade den efter sig ett förstört anseende och en dementi.

  • Vaccin mot desinformation

    Vaccin nr 2: ”Den riktiga utredningen pågår någon annanstans”

    Ett utspel som lovar en dold sanning kommer nästan aldrig med fakta. Det kommer med en förklaring till varför fakta saknas. I Sverige 1988 pågick faktiskt en sådan parallell utredning, med en justitieminister i ryggen — och den slutade i en politisk kris.

  • Vaccin mot desinformation

    Vaccin nr 3: ”Han arbetar ju för dem”

    Ett verkligt spionfall lämnar mer än en dom efter sig. Det skapar en mall som får nästa anklagelse om arbete för främmande makt att låta trovärdig bara därför att det en gång var sant. Sverige fick en sådan mall 1963.

  • Vaccin mot desinformation

    Vaccin nr 4: ”Om de vinner kollapsar ekonomin”

    Ekonomisk rädsla är valrörelsens billigaste vara: före valet går den inte att pröva och efteråt granskar ingen utfallet. Sverige vet hur en riktig kollaps ser ut — under en enda natt i mars 1932 införde riksdagen moratorium och räddade en bank.

  • Vaccin mot desinformation

    Vaccin nr 5: Bilden kommer någon annanstans ifrån

    Den snabbaste desinformationen skrivs inte utan monteras om: en äkta video, en riktig brand, en verklig folkmassa — men ett annat år, ett annat land, en annan orsak. Två gånger på ett årtionde blev Sverige råvara för en sådan ombyggnad.

  • Svensk déjà vu

    Samförstånd som reparation – så sprack Sverige i hundra år och fogade ihop sig igen

    Svenskar ser förmågan att komma överens som ett nationellt drag. I själva verket är det en färdighet som landet har fått lära sig på nytt efter varje stor spricka under 1900- och 2000-talen — ibland vid förhandlingsbordet, ibland först efter fem döda.