ATP-reformen 1959
Våren 1959 stod andra kammaren 115 mot 115 vid omröstningen om ATP — allmän tilläggspension, en obligatorisk statlig tilläggspension ovanpå folkpensionen 1947. Folkpartisten Ture Königson avstod — i strid med partilinjen — och förslaget gick igenom med minsta möjliga marginal. ATP trädde i kraft 1960 och blev ryggraden i folkhemmets andra utbyggnad.
Våren 1959 röstade riksdagens andra kammare om ATP — allmän tilläggspension, en obligatorisk statligt administrerad tilläggspension ovanpå folkpensionen från 1947. Kammaren stod 115 mot 115. Folkpartisten Ture Königson avstod, i strid med partilinjen, och förslaget gick igenom med minsta möjliga marginal. ATP trädde i kraft 1960 och garanterade statligt administrerade tilläggspensioner till alla svenska medborgare.
ATP är den kanoniska efterkrigsreformen på socialpolitikens område: universell, statligt administrerad, obligatorisk, ovanpå en grundpension. Tillsammans med 1947 års folkpensions- och barnbidragspaket och miljonprogrammet 1965 utgör den ryggraden i folkhemmets andra utbyggnad. Den politiska vägen dit — rådgivande folkomröstning 1957, regeringskoalitionens fall, extra val 1958, enkelmajoritetsbifall 1959 — studeras som paradigmexemplet på hur Sverige översatte en splittrad väljarkår till en avgörande välfärdsreform.
Königsons utslagsröst är ett av de kanoniska enmansbesluten i modern svensk parlamentarisk historia. Den slog samtidigt fast den lönepolitiska logiken — solidariska löner plus universell pension — som senare skulle pressa missnöjet nedåt och driva fram gruvstrejken vid LKAB 1969.