Anders Borg
Moderat ekonom som var Sveriges finansminister 2006–2014 under Fredrik Reinfeldt — den näst längsta finansministerperioden i modern svensk historia — och arkitekt bakom det fyrstegs jobbskatteavdraget, slopandet av förmögenhetsskatten och fastighetsskattereformen som tillsammans definierade Alliansens skattestrategi för arbetsutbud, samtidigt som han förde Sverige genom finanskrisen 2008 inom det finanspolitiska ramverket.
Anders Borg tillträdde i oktober 2006 vid 38 års ålder, hästsvans och liten örhänge, efter karriär genom Moderaternas ekonomisk-politiska stab och en period som SEB:s chefsekonom. Bilden och politiken var av samma art — en ung borgerlig finansminister som föreslog att laga arbetsmarknaden genom synliga skattesänkningar och en strikt anslutning till det post-1996 finanspolitiska ramverket, snarare än genom avregleringar tillkännagivna som sådana.
Signaturreformen var jobbskatteavdraget — ett skatteavdrag på förvärvsinkomster som rullades ut i fyra steg 2007–2010 och sänkte marginalskatten på arbetsinkomst medan kapital- och pensionsbeskattningen lämnades i stort sett oförändrad. Kring det avskaffade Borg förmögenhetsskatten 2007 och ersatte fastighetsskatten med en lägre kommunal fastighetsavgift 2008. Ramverket presenterades som utbudsekonomi; den S-kritik som landade var att det bröt mot universalistisk välfärdslogik genom att gynna löntagare framför pensionärer och arbetslösa.
Sedan kom finanskrisen 2008. Sverige krympte med ungefär fem procent under 2009 — kraftigt — men återhämtade sig snabbare än euroområdet, med överskottsmålet i behåll och endast ad hoc-ramverk för bankstabilitet (Swedbanks Baltikum-exponering var huvudoron) lagda ovanpå. Borg lämnade ämbetet med Alliansens valförlust 2014 och drog sig ur politiken. Den längre bedömningen av hans tid förblir omstridd i svensk offentlig ekonomi.