Stefan Löfven

Stefan Löfven var Sveriges statsminister från oktober 2014 till november 2021 över tre regeringar — Löfven I, Löfven II och den korta övergångsregeringen Löfven III. Före politiken svetsare och förbundsordförande för IF Metall; från januari 2012 partiledare för Socialdemokraterna. Han ärvde en riksdag där blockaritmetiken inte längre gick ihop: varje majoritet krävde uppgörelser över höger–vänster-skiljelinjen, just för att hålla Sverigedemokraterna borta från formellt inflytande.

Hans första regering överlevde ett fällt budgetförslag i december 2014 enbart genom Decemberöverenskommelsen, det blocköverskridande avtalet som avvärjde extraval. Hela hans statsministertid formades av den tidiga läxan — att svensk parlamentarism blivit regerbar bara genom förhandlad isolering av ett parti i taget. Hösten 2015 svängde Löfven från sitt “mitt Europa bygger inte murar” till id-kontroller vid gränserna och en tillfällig lag om begränsade uppehållstillstånd — den skarpaste migrationspolitiska omsvängningen i Sveriges efterkrigstid.

Efter 134 dagars regeringsbildning tillträdde Löfven II i januari 2019 på grundval av det 73-punkts Januariavtalet med Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet. Kabinettet absorberade sedan covid-pandemin — korttidsstöd, utvidgad socialförsäkring, suspenderat finanspolitiskt ramverk — vilket senare bedömdes av Coronakommissionen (SOU 2022:10). Midsommarkrisen 2021 sprängde Januariavtalet kring liberaliseringen av hyresmarknaden; Löfven återkom kort som Löfven III och avgick sedan, och lämnade både parti och regering till Magdalena Andersson den 30 november 2021.