← Tillbaka till tidslinjen

Socialdemokraterna (S)

Sveriges socialdemokratiska arbetareparti (SAP), grundat 1889, har varit den dominerande kraften i svensk politik under större delen av 1900-talet, byggt folkhemmet och välfärdsstaten och innehaft regeringsmakten fram till valet 2022; under mandatet 2022–2026 leder partiet oppositionen under Magdalena Andersson efter den historiska Natoansökan.

Redaktionell illustration för Socialdemokraterna.
Block
left
Grundat
1889
Personer
andersson-magdalena

Sveriges socialdemokratiska arbetareparti (SAP) är det äldsta och historiskt största partiet i Sverige, grundat 1889 ur arbetarrörelsen och de industriella fackförbunden inom LO. Under 1900-talet dominerade partiet svensk politik och regerade obrutet från 1932 till 1976 under Per Albin Hansson, Tage Erlander och Olof Palme, och formade folkhemsmodellen som blev synonym med den svenska politiska identiteten.

Partiet återkom upprepade gånger till regeringsmakten efter maktskiftet 1976 — under Ingvar Carlsson, Göran Persson och Stefan Löfven — och senast under Magdalena Andersson, som blev Sveriges första kvinnliga statsminister i november 2021. Hennes enpartiminoritetsregering drev igenom Natoansökan 2022 — en doktrinär brytning med över två sekel av militär alliansfrihet — innan partiet förlorade valet i september 2022 till det högerpolitiska blocket.

Under mandatet 2022–2026 är Socialdemokraterna det största oppositionspartiet. Plattformen vilar på finanspolitisk trovärdighet mot Tidö-blockets utgiftsval, försvar av välfärdsstaten och en aktiv argumentation om migrationspolitiken i Tidöavtalets era av samarbete med Sverigedemokraterna.

Djupaste värdet: partiet som styr

Ända sedan folkhemmet ser Socialdemokraterna sig själva som maktens självklara innehavare — partiet som bär den svenska staten (rollen som statsbärande parti, som M senare vill ta över). Så länge den svenska modellen och regeringsmakten gick hand i hand fanns inget val att göra. Men när de glider isär väljer partiet styrandet, inte doktrinen.

Tydligast syns det i vändningen den 24 november 2015: ett par månader tidigare sa Löfven att “mitt Europa bygger inte murar”, och stängde sedan själv gränserna och drog ner asylen till EU:s miniminivå för att behålla kontrollen. Samma sak förklarar eftergifterna i Januariavtalet 2019 och den snabba Natovändningen 2022. Solidaritet, öppenhet, alliansfrihet — allt är partiet berett att ompröva när förmågan att regera står på spel. Det här är en läsning, inte ett neutralt faktum; hur den förhåller sig till de andra partierna står i essän makt eller princip.

Källor