Raoul Wallenberg
Svensk diplomat utstationerad i Budapest från juli 1944 som organiserade skyddet av tiotusentals ungerska judar i Förintelsens slutfas genom svenska skyddspass och ett nät av skyddshus. Han bortfördes av sovjetiska styrkor i januari 1945 och tros ha dödats i sovjetisk fångenskap; erkänd av Yad Vashem som rättfärdig bland folken.
Raoul Wallenberg anlände till Budapest i juli 1944 med en svensk diplomatisk anställning som delvis finansierades av USA:s War Refugee Board. Under sex månader — genom Adolf Eichmanns deportationer och den Pilkorsterror som följde — utfärdade han svenska skyddspass (Schutzpässe) i en skala som vida översteg hans formella mandat och organiserade ett “internationellt getto” av skyddshus i Pest under svensk, schweizisk och andra neutrala flaggor. Beräkningar av antalet ungerska judar som räddades av operationen uppgår till tiotusentals.
Hans skydd upphörde med sovjetarméns inmarsch i Budapest. Den 17 januari 1945 togs Wallenberg i förvar av sovjetiska styrkor och fördes till Moskva. I mer än ett decennium förnekade Sovjetunionen all kännedom om hans öde; 1957 förklarade utrikesminister Andrej Gromyko att han avlidit i Lubjankafängelset den 17 juli 1947 — ett påstående som ifrågasatts i Sverige sedan dess. Den svenska staten dödförklarade honom formellt först 2016.
Hans fall blev, och förblir, ett av kalla krigets längsta olösta diplomatiska ärenden. Det sitter illa i den standardiserade berättelsen om svensk krigsneutralitet, och utrikesminister Östen Undéns hantering av ärendet under sent 1940-tal och 1950-tal är ett återkommande föremål för historisk kritik. Wallenberg är erkänd som rättfärdig bland folken av Yad Vashem och har tilldelats hedersmedborgarskap i USA, Kanada, Ungern, Israel och Australien.