Margot Wallström
Svensk socialdemokrat som var EU-kommissionär för miljö och därefter kommissionens vice ordförande under Barroso, FN:s särskilda representant mot sexuellt våld i konflikt, samt Sveriges utrikesminister 2014–2019 under Stefan Löfven — med en uttalad feministisk utrikespolitik, beslutet om Sveriges erkännande av Palestina i oktober 2014, och en konfrontation med Saudiarabien 2015 som blev det mest exponerade svenska bilaterala bristningstillfället under decenniet.
Margot Wallström återvände till svensk rikspolitik i oktober 2014 efter en lång europeisk karriär — miljökommissionär under Prodi, vice ordförande i kommissionen under Barroso, sedan FN:s särskilda representant mot sexuellt våld i konflikt — och använde sin första dag som utrikesminister till att utropa en uttalad feministisk utrikespolitik. Politiken framställdes som en operativ doktrin, inte en slogan: en treradig struktur av rättigheter, representation och resurser tillämpad genom svenskt biståndsbudget, diplomatiska tillsättningar och översyner av vapenexport.
Det första konkreta signaturbeslutet kom tjugosju dagar in i ämbetet. Den 30 oktober 2014 erkände Sverige staten Palestina — den första EU-medlemsstaten att göra det som ett sittande-regeringsbeslut snarare än en oppositionsdeklaration. Sedan kom 2015 brytningen med Saudiarabien: Wallströms offentliga karakterisering av det saudiska människorättsregistret (särskilt Raif Badawi-fallet) och den uteblivna förnyelsen av ett svensk-saudiskt militärsamarbetsavtal utlöste en diplomatisk kris som drog hem ambassadörer och ställde in ett tal inför Arabförbundet.
Hon tjänstgjorde till september 2019 över Löfven I och in i Löfven II:s första månader; efterträdare blev Ann Linde. Den längre bedömningen av feministisk utrikespolitik som arbetsdoktrin, snarare än som slogan eller partipolitiskt varumärke, förblir en pågående forskningslinje.