Stig Wennerström
Överste i svenska flygvapnet och samtidigt under ungefär femton år en högt placerad agent för sovjetisk militär underrättelsetjänst (GRU). Hans gripande den 20 juni 1963 och livstidsdom 1964 utlöste den största spionageaffären i svensk politisk historia under kalla kriget.
Stig Wennerström var överste i svenska flygvapnet som under ungefär femton år från 1948 samtidigt verkade som högt placerad agent för sovjetisk militär underrättelsetjänst (GRU). Han rekryterades under sin första utstationering i Moskva, fördjupade sin åtkomst under fem år som flygattaché i Washington från 1952 och återvände till höga poster vid svenska flygvapenstaben i Stockholm från 1957 fram till sitt gripande den 20 juni 1963.
Skadan var allvarlig. Offentliga uppskattningar pekar på cirka 160 substantiella dokument, däribland data om svenskt kust- och luftförsvar, amerikansk information om luftförsvars- och robotsystem från hans Washington-år, samt material med direkta NATO-konsekvenser. Han ställdes inför rätta 1964 och dömdes till livstids fängelse, senare omvandlat; han frigavs villkorligt 1974. Försvarsminister Sven Andersson överlevde ett misstroendevotum senare 1964, men den politiska hanteringen av affären förblev omstridd i svensk offentlighet i decennier.
Wennerströmaffären — se Wennerströmaffären 1963 — formade Erlanders tredje regering, skärpte den parlamentariska tillsynen av försvarsdepartementet och bidrog till att kalibrera om den svenska “alliansfrihetens” praktik mot en mer säkerhetsmedveten hållning. Tillsammans med U137-grundstötningen 1981 blev affären en av de två återkommande referenspunkterna för den svenska säkerhetshotsdebatten under kalla kriget.