Andrakammarvalet 1948 och Folkpartiets uppgång
I september 1948 hölls Tage Erlanders första val som statsminister. Socialdemokraterna fick 46,13 % och 112 av 230 mandat i andra kammaren; Folkpartiet under Bertil Ohlin sköt fram till ungefär 22,8 % och tog över rollen som ledande borgerlig opposition — en konfrontation som skulle prägla pensionsstriden in på 1950-talet.
I september 1948 hölls Sveriges första riksdagsval under Tage Erlander, som ärvt statsministerposten vid Per Albin Hanssons död i oktober 1946. SAP fick 46,13 % och 112 av 230 mandat i andra kammaren — en lätt nedgång från 1944, men tillräckligt för fortsatt regeringsmakt. Folkpartiet under Bertil Ohlin sköt fram till runt 22,8 %, gick förbi högern och blev ledande borgerlig opposition.
Valet öppnade vad som brukar kallas den mest betydelsefulla partiledarrivaliteten i modern svensk politik: Erlanders starka samhälle mot Ohlins marknadsliberala välfärdsprogram. Striden om efterkrigstidens välfärd — universell och obligatorisk, eller behovsprövad och frivillig — löper rakt från 1948 genom pensionsfolkomröstningen 1957 till ATP-striden 1959.
Det var också den första valdomen över 1947 års välfärdspaket. Väljarna straffade inte det allmänna barnbidraget eller folkpensionsreformen; de straffade måttligt efterkrigstidens inflation och ransonering — men höll SAP kvar i regeringsställning. Den signalen — att universalism kunde belönas politiskt — satte den strategiska baslinjen för de följande tjugo åren.