Den röd-gröna koalitionen 1951

Den 1 oktober 1951 bildade Tage Erlander en röd-grön koalition mellan Socialdemokraterna och Bondeförbundet (snart omdöpt till Centerpartiet). Bondeförbundets ledare Gunnar Hedlund gick in i regeringen som inrikesminister. Pakten ersatte den enpartiministären Erlander I och registrerades som regeringen Erlander II.

Koalitionen stabiliserade SAP-styret genom 1950-talet. Den breddade socialdemokratins bas mot landsbygden och tog udden av ett oppositionsblock som efter valet 1948 hade rört sig mot en folkpartistisk–högerorienterad linje. Mallen var bekant — SAP hade redan styrt med Bondeförbundet under Hansson 1936–39 — och bytet var detsamma: portföljer mot en majoritet i kammaren och isolering från borgerlig blockbildning.

Koalitionens sammanbrott 1957 över ATP-frågan skulle direkt utlösa det extra valet 1958. I efterhand framstår regeringen 1951–57 som den plattform på vilken striden om en allmän tilläggspension över huvud taget kunde stagas — och det organ vars sönderfall gjorde striden ofrånkomlig.