Extra andrakammarvalet 1958 (ATP-valet)

Efter att SAP:s obligatoriska ATP-förslag fallit i andra kammaren med 117 mot 111, upplöste Tage Erlander riksdagen och utlyste extra val våren 1958. SAP fick omkring 46,2 % av rösterna, en uppgång från 1956. Mandatfördelningen gav ändå inte SAP egen majoritet — vägen mot bifall i 1959 skulle hänga på en enda avhoppare — men kampanjen hade förts direkt på pensionsfrågan och gav ATP tillräckligt politiskt mandat för att överleva den jämna kammaromröstning som följde.

2026 är detta fortfarande det sista extra valet i svensk parlamentarisk historia. Den konstitutionella vägen har inte använts sedan dess, även om 1974 års regeringsform bevarade en analog mekanism (extra val) för den enkammarriksdag som följde. Sverige valde stabilitet framför den disruptiva användningen av upplösning; exemplet 1958, avgjort i valurnan i stället för i förhandling, blev just den sorts händelse som senare partiledare föredrog att undvika.

Valet är det tydligaste historiska exemplet på sakfrågedriven upplösning som producerar policyutfall i modern svensk politik. Det åberopas regelbundet i debatten om huruvida extra val borde vara lättare att utlysa — och om kombinationen rådgivande folkomröstning 1957 plus upplösning 1958 är en mall värd att upprepa.