Miljonprogrammet 1965
1965 antog riksdagen miljonprogrammet — en plan att bygga en miljon bostäder i Sverige på tio år. Vid 1974 hade ungefär en miljon bostäder byggts; Olof Palme övervakade projektet som kommunikationsminister. Programmet blev, i förhållande till befolkningen, det största bostadsprogrammet i världen på sin tid och det tredje hörnet av efterkrigstidens folkhem — vid sidan av välfärdsreformerna 1947 och ATP 1959.
1965 antog riksdagen miljonprogrammet — ett löfte om en miljon nya bostäder i Sverige på tio år. Programmet medförde omfattande rivningar av äldre kvarter och uppförandet av tätbebyggda bostadsbälten i städernas ytterområden; runt 1974 hade ungefär en miljon bostäder byggts. Olof Palme övervakade projektet som kommunikationsminister. Den officiella parollen löd “en bra bostad åt alla”.
I förhållande till befolkningen var det det största bostadsprogrammet i världen på sin tid. Det är det tredje hörnet av efterkrigstidens folkhem — vid sidan av välfärdsreformerna 1947 och ATP-segern med en rösts marginal 1959 — ögonblicket när den universella rättigheten översattes till fysisk infrastruktur.
Miljonprogrammet skapade samtidigt ett av de mest omtvistade arkitektoniska arven i modern svensk historia. De förorter det reste runt Stockholm, Göteborg och Malmö skulle på 2010-talet bli en central topografisk referens i debatten om migration, integration och gängbrottslighet — en omramning som säger mindre om husen än om politiken som växte fram runt dem sextio år senare.