Migrationsöverenskommelsen 2011
2011 ingick alliansregeringen Reinfeldt och Miljöpartiet en blocköverskridande ramöverenskommelse om asyl- och arbetskraftsinvandring som höll fast vid en relativt liberal regim fram till 2015 — uttalat utformad för att gå runt Sverigedemokraternas nya parlamentariska hävstång i frågan.
Migrationsöverenskommelsen 2011 var valaritmetiken från 2010 översatt till politik. Utan riksdagsmajoritet och med Sverigedemokraterna som ägde asylfrågan som sin viktigaste hävstång förhandlade Reinfeldt II istället fram en blocköverskridande ram med Miljöpartiet. Avtalet täckte familjeåterförening, arbetskraftsinvandring och asylmottagande — och var medvetet skrivet för att hålla SD utanför förhandlingen.
Det valet hade strukturell vikt. Avtalet 2011 är det första skriftliga instrumentet i den sanitära kordongen efter 2010 — en borgerlig regering som sträcker sig över blockgränsen specifikt för att isolera ett politikområde från ett parti. Det fastslog en jämförelsevis liberal asylregim som Sverige bar i princip oförändrad in i hösten 2015 — när den europeiska flyktingkrisen tvingade fram lag 2015:1073 och den bredare omsvängningen.
Avtalet är också en kontrafaktisk markör. Utan det hade den svenska ramen från före 2015 sannolikt justerats tidigare och mindre symboliskt; med det krävde höstens 2015 omsvängning att en offentligt försvarad uppgörelse bröts snarare än att administrativ praxis tystare stramades åt.