Axel Pehrsson-Bramstorp
Sveriges statsminister under den korta semesterregeringen 1936 (19 juni – 28 september) och ledare för Bondeförbundet — den historiska föregångaren till dagens Centerpartiet — som drog det agrara partiet bort från en rasistisk-konservativ ideologi och in i kohandeln 1933 med socialdemokraterna.
Axel Pehrsson-Bramstorp ledde Sverige mellan 19 juni och 28 september 1936 i den så kallade semesterregeringen — den övergångsregering som fyllde sommarens politiska vakuum efter att Per Albin Hanssons första kabinett tillfälligt hade fallit. Han kom från Bondeförbundet, det agrarparti som senare skulle byta namn till Centerpartiet.
Hans historiska tyngd är större än de tre månaderna i regeringsställning antyder. Inne i Bondeförbundet hade han genomfört en generationsmässig “palatskupp” mot den äldre ledningen kring “Olsson i Kullenbergstorp” och vridit partiet bort från dess tidigare konservativt-rasideologiska linje mot ett pragmatiskt, vänsterlutande försvar av demokratin. Den vändningen gjorde honom till den agrara halvan av 1933 års kohandel med Socialdemokraterna — bondesubventioner i utbyte mot stöd för välfärds- och arbetsmarknadspolitik — och lade grunden för den formella Hansson II-koalitionen efter valet 1936.
Pehrsson-Bramstorp är medförfattaren från landsbygden till den klassallians som gjorde den svenska modellen politiskt regerbar; hans tre månader som statsminister är det synliga avtrycket av en uppgörelse vars verkliga tyngd var strukturell.