Centerpartiet (C)

Centerpartiet (C) är Sveriges historiska agrarbaserade och centristiska parti, grundat 1913 som Bondeförbundet och omdöpt till Centerpartiet 1957 när det breddade sig bortom en rent landsbygdsbaserad väljarbas. Under 1900-talet fungerade partiet som svensk politiks centristiska gångjärn: agrar koalitionspartner till Socialdemokraterna 1936 och 1951, och ledande part i Fälldins tre regeringar 1976–1982 som avslutade 44 år av oavbrutet socialdemokratiskt styre. Partiet satt även i Carl Bildts koalitionsregering 1991–1994.

Under mandatet 2014–2022 bröt partiet två gånger sitt block för att hålla Sverigedemokraterna utanför regeringen — först via Decemberöverenskommelsen (2014) och sedan via Januariavtalet (2019) med S, MP och L, vilket bar Stefan Löfvens andra regering genom passivt stöd.

Efter valet 2022 gick partiet i opposition utanför Tidöavtalet. I februari 2023 avgick den långvariga partiledaren Annie Lööf och efterträddes av Muharrem Demirok. Ideologiskt definieras mandatet 2022–2026 av socialliberal ekonomisk politik, decentralisering, gröna investeringar och en anti-SD-linje som skiljer C från övriga delar av det gamla Alliansen.

Djupaste värdet: att förbli relevant

Centerpartiet slutade för länge sedan vara det bondeparti det växte ur — och vårdar sedan dess sin egen oumbärlighet starkast: platsen vid bordet där det avgörs. För den är partiet berett att ge upp nästan vilken enskild sakfråga som helst, hur symboltung den än är.

Det renaste exemplet är kärnkraftsuppgörelsen 2009: partiet vars decennielånga kamp mot kärnkraften var dess kännemärke (programmet 1981 krävde rakt ut att “kärnkraften skall därför snarast avvecklas”) gav upp den för Alliansens enighet. Samma logik finns i pendlandet mellan blocken: för att stanna vid spakarna bar C en vänsterregering genom Januariavtalet 2019 och stod 2022 utanför Tidö. En sak höll partiet fast vid — linjen mot SD; allt annat gick att växla in. Det här är en läsning, inte ett neutralt faktum; hela ramen finns i essän makt eller princip.