Mona Sahlin
Socialdemokratisk politiker som hösten 1995 var nära att bli Sveriges första kvinnliga statsminister innan Tobleroneaffären stoppade kandidaturen, blev senare den första kvinnan att leda Socialdemokraterna (2007–2011), byggde den rödgröna oppositionsalliansen mot Alliansen och förlorade valet 2010 som även förde in Sverigedemokraterna i riksdagen.
Mona Sahlin var hösten 1995 den politiker som flest svenskar väntade sig skulle efterträda Ingvar Carlsson som statsminister. Som vice statsminister och jämställdhetsminister i Carlsson III hade hon iscensatts som Carlssons självklara arvtagare; partiledarvalet betraktades brett som en formalitet. Då publicerade Expressen uppgifter om att hon använt sitt statliga betalkort för privata inköp — en Toblerone bland dem — och en historia som på papperet rörde några tusen kronor blev den politiska händelse som stängde Sveriges första trovärdiga väg till en kvinnlig regeringschef under nästan två decennier.
Hon drog tillbaka sin kandidatur. Göran Persson tog partiet och statsministerposten. Frågan om Tobleroneaffären var orsak eller förevändning blev 1990-talets centrala tolkningstvist i svensk politisk minneskultur. Åklagaren lade ned utredningen utan åtal 1996.
Sahlin återvände till regeringen under Persson — närings-, arbetsmarknads-, kommunikations- och integrationsportföljer över mandatperioderna 1998 och 2002 — och efter förlustvalet 2006 tog hon till slut partiledarskapet vid 2007 års extrakongress, som första kvinna att leda Socialdemokraterna. Som ledare byggde hon den Rödgröna alliansen med Vänsterpartiet och Miljöpartiet, det mest formella förvalsblocket i modern svensk politik, uttalat riktat mot Alliansen. Valet 2010 gav S ett historiskt bottenresultat och Sverigedemokraternas inträde i riksdagen. Sahlin avgick i mars 2011.