Jonas Sjöstedt
Vänsterpartiets ledare 2012–2020 som efterträdde Lars Ohly, moderniserade partiets offentliga profil men höll fast vid EU-skepticism och motstånd mot vinstuttag i välfärden, och tolererade regeringarna Löfven I och Löfven II utan att gå in i regeringen — med partiella begränsningar av vinster i välfärden som det substantiella priset för det parlamentariska stödet.
Jonas Sjöstedt tog över ledarskapet för Vänsterpartiet i januari 2012 med en lång EU-karriär bakom sig — elva år som EU-parlamentariker i GUE/NGL-gruppen — och med en partibakgrund som sträckte sig från metallarbetarlärlingstid i Umeå genom journalistik och partiorganisationsarbete. Han ärvde från Lars Ohly ett parti som fortfarande bearbetade kvarvarande spår av sitt kommunistiska förflutna och använde ledarskapet till att modernisera den offentliga profilen utan att överge de doktrinära röda linjerna: motståndet mot EU-integration, NATO-skepsisen och motståndet mot vinstuttag ur skattefinansierad välfärd.
Det avgörande politiska arbetet under hans ledning kom efter valet 2014. V var tolerationspartnern som höll Stefan Löfvens minoritet vid makten, först genom att avstå i förtroendeomröstningar och senare, efter 2018 års splittring, genom att tolerera Löfven II utanför januariavtalet 2019. Det substantiella priset var vinstförhandlingen i välfärden: budgetuppgörelser bytte V-stöd mot begränsningar av vinstuttag i skattefinansierad skola och omsorg. Det tak V krävde uppnåddes aldrig fullt ut, men frågan blev en av de definierande politiska skiljelinjerna under mandatperioden 2014–2019.
Sjöstedt avgick i oktober 2020 och efterträddes av Nooshi Dadgostar. Den reserverade rätten att fälla regeringen över hyresmarknadens liberalisering — Sjöstedts strategiska försäkring inskriven i V:s förhållande till Löfven II — användes av Dadgostar nio månader senare under midsommarkrisen 2021.