Regeringen Erlander II 1951–1957
Den rödgröna koalitionen mellan Tage Erlanders socialdemokrater och Bondeförbundet (Centern), 1 oktober 1951 – 31 oktober 1957. Den förenade arbetarrörelsens och bondebefolkningens väljarbaser, marginaliserade den folkpartistisk-moderata oppositionen under 1950-talet, byggde ut bostadsbidragen till pensionärerna 1954 och föll på folkomröstningen om tjänstepensioner 1957 (Linje 1 SAP 45,8 procent, Linje 3 högern 35,3, Linje 2 Centern 15).
Erlander II tillträdde den 1 oktober 1951 som en formell rödgrön koalition mellan SAP och Bondeförbundet (det dåvarande Centerpartiet). Pakten förenade arbetar- och böndeväljarna, gav Centerledaren Gunnar Hedlund inrikesministerposten och lät Erlander använda koalitionsförhandlingen som förevändning att flytta Hildur Nygren från utbildningsdepartementet när Centerpartiet krävde det portföljen.
Koalitionen levererade sex år av välfärdsexpansion längs folkhemslinjen — bostadsbidragen till pensionärerna byggdes ut 1954 — och marginaliserade folkpartistisk-moderat opposition. Valet 1952 bekräftade geometrin (SAP 46 procent, Folkpartiet 24,4, Centern 10,7); valet 1956 gröpte ur den (SAP 44,58, Centern 9,45). Haijbyaffären som dragits ut från 1952, med anklagelser kring den avlidne kung Gustaf V, hanterades som ett politiskt-administrativt problem snarare än som en förtroendekris.
Koalitionen sprack på tjänstepensionsfrågan. 1957 pensionsfolkomröstningen ställde SAP-stödda Linje 1 (45,8 procent) mot högerns Linje 3 (35,3) och Centerns Linje 2 (15) — tre linjer och ingen återvändo. Centerpartiet lämnade regeringen den 24 oktober 1957. Kungen utsåg folkpartiet och högern till sonderingsuppdrag för en borgerlig regering, men Centerpartiet vägrade gå in i den formationen. Erlander uppmanades den 29 oktober att bilda en minoritetsregering; Erlander III tillträdde den 31 oktober 1957.