Friskolereformen 1992
År 1992 lagstiftade Bildtregeringen om en universell skolpeng som lät skattefinansierade, privat drivna och vinstutdelande fristående skolor konkurrera på lika villkor med kommunala skolor. Tillsammans med kommunaliseringen av skolan 1991 förvandlade reformen ett av OECD:s mest centraliserade utbildningssystem till ett av de mest decentraliserade.
Friskolereformen 1992 var den mest aggressiva marknadiseringen av välfärdstjänster som någonsin prövats inom den nordiska modellen. Skattefinansierade, privat drivna och uttalat vinstutdelande fristående skolor (friskolor) likställdes konkurrensmässigt med kommunala skolor och finansierades via en universell skolpeng som följde eleven snarare än institutionen.
Reformen byggde på kommunaliseringen av skolan 1991 — den avgående Carlsson II-regeringens överföring av skolansvaret från stat till kommun — och drevs igenom av regeringen Bildt med skolminister Beatrice Ask och utbildningsminister Per Unckel. Den förflyttade Sverige från ett av OECD:s mest centraliserade offentliga skolsystem till ett av de mest decentraliserade.
Två decennier av utvärdering följde. Riksrevisionens granskning (RiR 2022:17) och akademisk litteratur dokumenterar effektivitetsvinster i vissa dimensioner men också ökad skolsegregation, betygsinflation och en återkommande debatt om vinstutdelning i grundskolan. Vouchermallen blev senare den institutionella förebilden för marknadiseringen av äldreomsorgen och 2008 års lag om valfrihetssystem (LOV) under Fredrik Reinfeldt — och fullbordade välfärdsvalsagendan som låg i alliansens valseger 2006.