Regeringen Carlsson II 1990–1991
Förnyad socialdemokratisk minoritetsregering under Ingvar Carlsson som tog emot slutet av 1980-talets avreglerande svängning — avskaffandet av valutakontrollerna 1989, århundradets skattereform och Nyckelns fall 1990 som öppnade den svenska bankkrisen — och förlorade valet i september 1991 med SAP:s sämsta resultat sedan 1928.
Regeringen Carlsson II, ledd av Ingvar Carlsson, var den formellt förnyade fortsättningen av Carlsson I 1990 — samma statsminister, samma socialdemokratiska enpartiminoritetsbas, samma fall-till-fall-arrangemang i riksdagen. Själva förnyelseögonblicket är tunt dokumenterat i populära källor och utgör en kvarstående forskningslucka.
Regeringens makroekonomiska profil betydde långt mer än dess namnbyte. Århundradets skattereform i slutet av 1980-talet och 1990 breddade inkomstskattebasen och sänkte marginalskatterna. Det fullständiga avskaffandet av valutakontrollerna 1989 — redan på väg under Carlsson I men definierande för denna regering — integrerade snabbt svensk industri i transnationellt ägande och göddade kraftigt en inhemsk kreditbubbla. 1990 fallerade det starkt skuldsatta finansbolaget Nyckeln, konventionellt identifierat som starten på den svenska bank- och fastighetskrisen i tidigt 1990-tal. Hur mycket av den krisen som orsakades av avregleringen under SAP-eran kontra av den internationella konjunkturen förblir en levande historiografisk diskussion.
Regeringen besegrades i valet den 15 september 1991, där Socialdemokraterna fick 37,7 procent — partiets sämsta resultat sedan 1928 — och förlorade statsministerposten till en borgerlig regering under Carl Bildt. Carlsson skulle återkomma tre år senare för att föra Sverige in i Europeiska unionen.