Regeringen Carlsson I 1986–1990
Socialdemokratisk enpartiminoritet bildad av Ingvar Carlsson inom timmar efter mordet på Olof Palme den 28 februari 1986. Bekräftad i valet 1988; definierad av den kaotiska Palmeutredningen, Boforsaffären och Ebbe Carlsson-affären som tvingade justitieministern Anna-Greta Leijon att avgå.
Regeringen Carlsson I, ledd av Ingvar Carlsson, bildades inom timmar efter mordet på Olof Palme natten till den 28 februari 1986. Som Palmes vice statsminister tillträdde Carlsson statsministerposten den 1 mars 1986 och förlängde samma socialdemokratiska enpartiminoritetsbas som föregående regering Palme II. Valet i september 1988 lämnade Socialdemokraterna tillräckligt starka för att fortsätta styra på samma fall-till-fall-arrangemang i riksdagen.
Regeringens första uppgift var att hantera ett nationellt trauma i realtid. Palmeutredningen under huvudutredaren Hans Holmér följde en kaotisk bana 1986–1987 — det så kallade PKK-spåret och andra återvändsgränder — och den politiska klassen tappade förtroendet för polisens förmåga att lösa fallet. 1987 avslöjade Boforsaffären olagliga mutor kopplade till svenska vapenavtal med Indien som hade tecknats under Palme. 1988 avslöjade Ebbe Carlsson-affären en olaglig parallellutredning av mordet på Palme som drevs med stöd från kabinettsnära aktörer, vilket tvingade justitieministern Anna-Greta Leijon att avgå och producerade regeringens allvarligaste förtroendechock.
Under skandalerna fortsatte den makroekonomiska linjen: devalveringsstrategin “tredje vägen” från 1982 övergick i sena 1980-talets finansiella avregleringar, där upphävandet av kreditmarknadskontroller förberedde marken för avskaffandet av valutakontrollerna 1989 och den kreditboom som skulle spricka under Carlsson II. Regeringen omorganiserades till Carlsson II 1990.