Securum (1992)
I december 1992 grundade svenska staten Securum, ett statligt förvaltningsbolag som tog över cirka 67 miljarder kronor i nödlidande fastighetslån från det halvstatliga Nordbanken. Konstruktionen utvecklades med McKinsey utifrån erfarenheter från USA:s Resolution Trust Corporation och blev en internationell modell för systemisk bankkrishantering — den slutliga nettokostnaden för staten höll sig nära 2 procent av BNP.
Securum var den första moderna bad bank som användes i en småöppen ekonomis kris. Bolaget grundades i december 1992 av regeringen Bildt och blev den operativa ryggraden i det svenska svaret på bankkrisen 1991–1993 — ett statligt ägt förvaltningsbolag som till konservativa värderingar tog över cirka 67 miljarder kronor i nödlidande kommersiella fastighetslån från Nordbanken.
Konstruktionen utvecklades tillsammans med McKinsey & Co. utifrån amerikanska Resolution Trust Corporations erfarenheter från 1980-talets Savings and Loan-kris. Finansminister Anne Wibble, näringsminister Per Westerberg och skatteminister Bo Lundgren stod för det politiska skyddet; Lars Thunell ledde bolaget 1992–1995. Nordbanken rekapitaliserades och fortsatte som en livskraftig bank; Securum avvecklades 1997, och slutliga återvinningar höll nettokostnaden för skattebetalarna låg.
Bolaget blev IMF:s och ECB:s referensmodell för systemisk bankhantering och åberopades uttryckligen när Reinfeldt:s Stabilitetsfond utformades 2008. Securum-prejudikatet förflyttade också Sveriges internationella rykte från “krisland” till “kristextbok” — en paradox där statligt ägande levererade en marknadsorienterad räddning.