Olof Johansson
Centerpartiets ledare 1987–1998 som efterträdde Thorbjörn Fälldin, var miljöminister i Bildt-regeringen 1991–1994, avgick i augusti 1994 över Öresundsbroavtalet i en av de få moderna svenska regeringsavgångarna på miljöfråga, och ledde därefter Centerns nej-kampanj i folkomröstningen om EU-medlemskap 1994.
Olof Johansson tog över Centerpartiets ledarskap i juni 1987 från långvarige Thorbjörn Fälldin och behöll det i elva år — broföreningsgenerationen mellan Fälldins lantbrukskooperativa profil och Maud Olofssons senare liberala vändning. Den definierande erfarenheten under hans ledning var Bildt-regeringen (1991–1994), där han tjänstgjorde som miljöminister vid sidan av Bengt Westerberg och Alf Svensson i Sveriges första uthålliga borgerliga regering sedan 1981.
I augusti 1994 avgick Johansson från regeringen över riksdagens godkännande av Öresundsbroavtalet — en av de få moderna svenska regeringsavgångarna på miljöfråga, framställd av Johansson som en vägran att godkänna en kombinerad väg- och järnvägsförbindelse vars ekologiska konsekvenser för Sundet och grundvattnet han bedömde som otillräckligt utredda. Avgången bevarade också Centerns ställning hos en lantlig och miljöinriktad väljarkår inför septembervalet.
I 1994 års EU-folkomröstning ledde Johansson Centerns nej-kampanj, mot ja-linjen i övriga borgerliga blocket — en splittring som föregrep partiets senare strategiska tvetydighet mellan liberala allierade och lantliga/decentralistiska rötter. Han avgick i juni 1998 och efterträddes av Lennart Daléus. Johansson avled i mars 2024.