Arvid Lindman
Konservativ statsminister 1928–1930 (samt tidigare 1906–1911), ledde ett bräckligt minoritetsregeringskabinett för Allmänna valmansförbundet/Högerpartiet — den historiska föregångaren till dagens Moderaterna — under året för 1928 års kollektivavtalslag och börskraschen 1929.
Arvid Lindman ledde en konservativ minoritetsregering mellan 1928 och 1930 för Allmänna valmansförbundet/Högerpartiet, det högerparti som senare skulle utvecklas till dagens Moderaterna. Wikipediaartikeln om Folkhemmet, som används som kontrollkälla i denna omgång, räknar honom som en av nyckelfigurerna inom svensk konservatism.
Hans tid på posten omslöt två händelser som präglade resten av mellankrigstiden. År 1928 antogs kollektivavtalslagen och Arbetsdomstolen inrättades, trots inledande motstånd från fackföreningsrörelsen; samma år höll hans motståndare Per Albin Hansson — ledare för Socialdemokraterna — det berömda folkhemstalet som skulle definiera nästa halvsekel. Börskraschen på Wall Street 1929 slog till under hans andra år i regeringsställning och avslutade serien av bräckliga högerblockets minoritetskabinett, vilket banade väg för Carl Gustaf Ekmans (Liberalerna) återkomst 1930.
Lindmans korta andra statsministerskap läses bäst som det senkonservativa avslutet på 1920-talets svenska minoritetsregeringssystem — ögonblicket strax före den klassallians 1933 som ritade om reglerna.