Lotteririksdagen 1973
Riksdagsvalet 1973 gav en exakt 175–175-jämvikt mellan det socialistiska och det borgerliga blocket. Olof Palmes regering satt kvar, men oavgjorda omröstningar avgjordes bokstavligen genom lottdragning — varav öknamnet lotteririksdagen — medan de tyngsta lagförslagen i stället löstes genom blocköverskridande uppgörelser.
Riksdagsvalet den 16 september 1973 gav exakt 175 mandat till det socialistiska blocket med Olof Palmes socialdemokrater och kommunisterna, och 175 mandat till den samlade borgerligheten — Centerpartiet, Folkpartiet och Moderaterna. Palmes första regering satt kvar som sittande, men förlorade varje egentlig majoritet för ny lagstiftning.
När riksdagsvoteringar fastnade under mandatperioden 1973–1976 avgjordes oavgjorda frågor genom lottdragning, det förfarande som gett riksdagen dess bestående smeknamn lotteririksdagen. De viktigaste propositionerna löstes dock genom förhandlade blocköverskridande uppgörelser, en tillfällig kompromisspolitisk regim ovanpå ett annars polariserat decennium. Erfarenheten ökade trycket på de författningsreformer som från 1974 gav Sverige den udda enkammarriksdagen.
Lotteririksdagen banade väg för maktskiftet 1976: en jämvikt på ett enda mandat visade att 44 år av obruten socialdemokratisk regeringsmakt var strukturellt utmattad, och den borgerliga oppositionen skulle samla precis tillräckligt med kraft tre år senare under Thorbjörn Fälldin.