Mordet på Olof Palme 1986

Vid cirka 23.21 den 28 februari 1986 sköts statsminister Olof Palme på nära håll på Sveavägen i centrala Stockholm, på väg hem från biografen Grand tillsammans med hustrun Lisbeth. Lisbeth Palme skadades också. Olof Palme avled på Sabbatsbergs sjukhus kort efter midnatt. Han var 59 år gammal och obevakad — hans vana att avstå personskydd blev i efterhand kvällens centrala operativa faktum.

Förundersökningen blev den största enskilda i modern svensk historia och en av de största i världen. En lokal missbrukare, Christer Pettersson, dömdes i tingsrätten 1989 men friades enhälligt i hovrätten. SOU 1999:88 dokumenterade i sakliga ordalag de procedurfel som präglade de första månaderna. År 2020 utpekade åklagaren Krister Petersson grafikern Stig Engström — den så kallade Skandia-mannen — som sannolik gärningsman och lade ned utredningen. Målet är fortfarande formellt rättsligt oavslutat; Engström-utpekandet är en åklagarslutsats, inte en domstolsdom.

Mordet är det första mordet på en sittande svensk regeringschef sedan kungamordet på Gustaf III 1792 och det djupaste enskilda traumat i modern svensk politisk minneskultur. Det avslutade SAP:s Palme-generation över en natt: Carlssons första regering bildades inom timmar under Ingvar Carlsson, och partiet återvände aldrig till Palmes utrikespolitiska hållning. Mordet ledde två år senare till Ebbe Carlsson-affären — en parallell olaglig utredning av en förläggare med hemligt ministerstöd — och formade om svenskt personskydd, relationen mellan press och stat och landets förhållande till sin egen efterkrigstida självbild.