Regeringen Pehrsson-Bramstorp 1936
Kortlivad expeditionsregering ur Bondeförbundet under Axel Pehrsson-Bramstorp, vid makten 19 juni–28 september 1936 — i folkmun "semesterregeringen" — som bryggade Hansson I:s parlamentariska fall och bildandet av den röda-gröna koalitionen efter andrakammarvalet 1936.
Regeringen Pehrsson-Bramstorp, ledd av Axel Pehrsson-Bramstorp, innehade statsministerposten från 19 juni till 28 september 1936. I folkmun ihågkommen som “semesterregeringen” var det en expeditionsministär byggd kring Bondeförbundet — det parti som senare blev Centerpartiet — och bildades efter att Regeringen Hansson I förlorat en omröstning inför andrakammarvalet 1936.
Detta var det enda korta avbrottet i den socialdemokratiska dominansen under den långa Hansson-eran. Politiskt var dess uppgift mindre att regera än att hålla platsen tills valet 1936 kunde avgöra nästa mandat. Valet förde tillbaka Per Albin Hansson och Socialdemokraterna vid spetsen för en formell koalition med Bondeförbundet — Regeringen Hansson II — som skulle institutionalisera den tvärklassiga kompromiss som ärvts från kohandeln 1933.
Regeringens djupare betydelse är biografisk och partipolitisk: den befäste Pehrsson-Bramstorps ledarskap och slutförde Bondeförbundets väg mot demokratisk koalitionspolitik med SAP — alliansen som skulle prägla svenskt styre under andra världskriget.