Regeringen Fälldin I 1976–1978
Sveriges första icke-socialistiska regering sedan 1936 — en koalition mellan Centerpartiet, Folkpartiet och Moderaterna under Thorbjörn Fälldin med 180 mandat i riksdagen. Den bröt 40 års obruten socialdemokratisk regeringsmakt, drabbades av Geijeraffären 1977 och föll i oktober 1978 på kärnkraftsfrågan.
Regeringen Fälldin I, ledd av Thorbjörn Fälldin, tillträdde den 8 oktober 1976 som en trepartikoalition mellan Centerpartiet, Folkpartiet (dagens Liberalerna) och Moderaterna — tillsammans med 180 mandat i den nya enkammarriksdagen. Det var den första icke-socialistiska majoritetsregeringen i Sverige sedan 1936 års sommarregering, vilket avslutade fyrtio års obruten socialdemokratisk regeringsmakt och åstadkom efterkrigstidens första verkliga maktskifte.
Under regeringstiden höll den den keynesianska välfärdsmodellen igång genom den globala lågkonjunkturen i slutet av 1970-talet. Den skapade det statsägda Svenska Varv AB 1977 för att absorbera en våg av krisande varv — bland andra Götaverken och Karlskronavarvet — under den internationella varvskrisen. Samma år bröt Geijeraffären ut: Dagens Nyheter avslöjade en länge nedlagd polispromemoria om påståenden att den förre socialdemokratiske justitieministern Lennart Geijer var en säkerhetsrisk, vilket utlöste en blocköverskridande mörkläggningsskandal som Fälldins regering tvingades hantera i arv.
I efterhand var regeringens viktigaste vinst symbolisk: den bevisade att en borgerlig koalition överhuvudtaget kunde bildas och styra. Dess viktigaste svaghet var strukturell: de tre partierna löste aldrig kärnkraftsfrågan som varit central i Centerpartiets valrörelse 1976. Regeringen avgick den 18 oktober 1978 på just den frågan och lämnade statsministerposten till folkpartisten Ola Ullsten och regeringen Ullsten.