Andrakammarvalet 1991 och Ny Demokratis riksdagsintrade
Den 15 september 1991 tog det högerpopulistiska Ny Demokrati plats i riksdagen med 6,73 procent och 25 mandat — det första populistiska genombrottet i modern svensk parlamentarism. Bildts fyrpartiregering (M, FP, C, KD) ersatte Carlsson II och var beroende av Ny Demokratis stöd för riksdagsmajoriteten.
Septembervalet 1991 röstade ut Ingvar Carlssons socialdemokratiska regering och ersatte den med en borgerlig fyrpartiregering ledd av Carl Bildt — M, FP, Centerpartiet och KD. Nykomlingen Ny Demokrati, grundat av Ian Wachtmeister och Bert Karlsson, fick 6,73 procent av rösterna och 25 mandat och blev därmed det första stora populistiska anti-etablissemangspartiet i modern svensk parlamentarism.
Socialdemokraterna föll från 156 till 138 mandat (37,71 procent); Moderaterna tog 80 mandat (21,92); Folkpartiet 33; Centerpartiet 31; Kristdemokraterna 26 (första självständiga riksdagsinträdet); Vänstern 16. Den nya majoriteten bröt en konvention från 1980-talet om att ingen riksdagskoalition skulle vila på en populistisk anti-etablissemangsformation.
Konstellationen formade hela mandatperioden 1991–1994: den möjliggjorde friskolereformen 1992, Securum-lösningen på bankkrisen och EES-EU-anslutningsspåret. Ny Demokrati självt kollapsade i 1994 års val, men förebådade Sverigedemokraternas mer varaktiga populistiska återinträde från 2010 och framåt.