Kärnkraftsfolkomröstningen 1980
Den 23 mars 1980 höll Sverige en rådgivande folkomröstning med tre alternativ om kärnkraftens framtid. Väljarna valde med knapp marginal Linje 2 — en gradvis avveckling som Socialdemokraterna och Folkpartiet stod bakom — före Linje 3:s snabba avveckling som Centern och Vänsterpartiet drev. Resultatet löste tillfälligt den brytlinje som fällt Fälldins första regering 1978, samtidigt som verkligheten på lång sikt rörde sig närmare Linje 1.
Den 23 mars 1980 höll Sverige efterkrigstidens andra folkomröstning, en rådgivande omröstning med tre alternativ om kärnkraftens framtid. Valsedeln gav Linje 1 (fortsatt drift av befintliga och planerade reaktorer, med stöd av Moderaterna), Linje 2 (gradvis avveckling efter de tolv då planerade reaktorerna, gemensamt formulerad av Socialdemokraterna och Folkpartiet) och Linje 3 (snabb avveckling inom tio år, med stöd av Centern, VPK och blivande KD).
Linje 2 vann med knapp marginal över Linje 3. Riksdagen lagstiftade därefter Linje 2 som politik: tolv reaktorer tilläts, med mål om full avveckling till 2010. Folkomröstningen fungerade som tryckventil för en brytlinje som fällt Fälldins första regering i oktober 1978; genom att leda frågan till direktval avdramatiserade den politiska klassen en intern koalitionskonflikt som blockerade allt annat och lät Thorbjörn Fälldins andra regering regera.
Folkomröstningen 1980 var det första större bruket av direktdemokrati för att avgöra en politiskt explosiv sakfråga i efterkrigstidens svenska modell — ett procedurprejudikat som återkom i EU-omröstningen 1994 och euroomröstningen 2003. Avvecklingsmålet till 2010 sköts upp gång på gång och övergavs i praktiken; operativt har den långsiktiga verkligheten närmat sig Linje 1 snarare än den formella Linje 2-majoriteten.